TillbakaEnhet och mångfald
nathan4-domkyrkan-400

Nathan Söderbloms ekumeniska kåpa

Korkåpa i lila och röd sidendamast med broderier med inkorporerade utmärkelser. Till kåpan finns även en mitra.

Korkåpan är halvcirkelformad med bräm, knäppklaff och ryggsköld i röd sidendamast. Det violetta tyget är ritat av Agnes Branting och är vävt i sidenväveriet Luigi Bevilaqua i Venedig. På brämet, ryggskölden och knäppklaffen är rika broderier placerade liksom de tre utmärkelserna som ärkebiskop Söderblom fått i gåva och som han lät ingå i utsmyckningen av kåpan:

Canterburykorset, en gåva av ärkebiskopen av Canterbury vilket Nathan Söderblom fått vid sin vigning till biskop, placerat på högra brämet. Mittemot på vänstra brämet är Frälsarens orden placerad, en gåva från den ekumeniska patriarken i Konstantinopel. Som en brygga mellan den västra och östra kyrkan går knäppklaffen med broderierna, ”Sanningen skall göra eder fria” lutherrosen, korsglob/riksäpplet, Petri nyckel och en uppslagen Bibel. På ryggskölden är gåvan från Etiopiens tronarvinge placerad, Etiopens/Abessiniens stjärna, en stjärna i filigran och med elva uddar.

nathan2-domkyrkan-400

nathan1-domkyrkan-400

Längst ned på brämen återfinns motiven Sankt Göran och draken samt Gamla Uppsala kyrka med de tre högarna i förgrunden. Den violetta sidendamasten har fått en enkel men slående dekor av sex korsglober och en radierande förenklad arkitektonisk inramning vars förlagor går att söka i medeltida korkåpors utformning.

Den ekumeniska kåpan, som den kallas idag, tillverkades för ärkebiskop Nathan Söderblom till det ekumeniska mötet i Uppsala i september 1925. Idén till kåpan kom till efter det att Nathan Söderblom 1924 fick en summa pengar av Etiopiens tronarvinge Ras Tafari, senare kejsare Haile Selassie. I och med donationen påbörjades den process som ledde fram till kåpan.

Utformningen av kåpan skedde i samråd mellan Nathan Söderblom och Agnes Branting, ledare för ateljé Licium. Den slutgiltiga konstnärliga utformningen stod Ruth Hallberg för. Vid kåpans tillkomst var det fortfarande inte självklart att kyrkans män skulle bära rika skrudar och det förekom kritik mot ärkebiskop Söderblom för att han förespråkade ett äldre bruk av liturgiska skrudar.

Utvecklingen och förnyelse av paramenta/liturgiska textilier inleddes i slutet av 1800-talet och befästes under 1900-talets av flera framgångsrika ateljéer varav Licium är en. Korkåpan är intressant ur såväl ikonografisk som konstnärlig formgivning synvinkel och den utgör ett lysande exempel på vad svensk textilkonst förmådde vid denna tid.