TillbakaDopet
dopfunt1-kulla-400

Dopfunt

Dopfunt utförd i kalksten av Calcariustyp. Tillverkad på Gotland vid 1200-talets mitt. Funten består av tre delar, fot, nod och cuppa. Den ursprungliga cuppan har gått förlorad och ersattes 1950 med en ny.

Foten består av tre enkelt utformade och skålade rundlar. 1950 års cuppa består av ett tungt maskinslipat block med plats i cuppans mitt för en dopskål. Den bär inga bilder. Dopfuntens skaft är dekorerat med fyra manshuvuden. Av dessa är två stycken skäggiga och två skägglösa. Alla har hår som är rakt avklippt i höjd med kindbenen. En av dem skiljer sig från de andra genom att inte bära lugg. Den fjärde mannen förefaller inte ha något hår alls uppe på huvudet. Deras ansikten är enkelt och stilistiskt utformade. Ögonlocken är tydligt markerade runt de vidöppna ögonen. De två skäggen är inte av samma stil. Medan det ena går i vertikala vågor, formade runt munnen, så är det andra i stället byggt runt ett epicentrum mitt på hakan och arbetar sig utåt från det i cirkelliknande vågor.

De fyra ansiktena skulle, med viss försiktighet, kunna tolkas som repre­sentationer av de fyra paradisfloderna. De fyra floderna rann enligt Bibeln upp i Edens lustgård. Liksom det kristna budskapet spreds av de fyra evangelierna, skulle floderna strömma ut till världens fyra hörn.

Dopfunten utgjorde ett huvud­föremål i sockenkyrkan. Genom den togs församlingens nya medlemar upp i kyrkan. Dess placering var strax innanför dörren i sockenkyrkan och en odöpt kunde ej inträda i kyrkan förrän den först var döpt. Först då förstods de onda krafterna vara utdrivna ur barnet och det kunde födas åter i Kristus. Den ursprungliga dopfunten hade sannolikt en cuppa vari det gick att sänka ned barnet helt.

Under medeltiden avtog seden att sänka barnet i dopfunten och man övergick till att, liksom idag, symboliskt markera nedsänkningen genom att prästen öste vatten från dopskålen över dopbarnets huvud.