TillbakaHelgonkungen
St-Eriks-krona2-400

Sankt Eriks krona

Kungakrona som med största sannolikhet är Sankt Eriks begravningskrona. Materialet är brännförgylld koppar med röda, blå och gröna glasstenar. Kronan kan ha tillkommit i samband med Eriks begravning 1160.

Sankt Eriks krona är tillverkad av koppar. Utsidan av kronringen är brännförgylld. Applicerat på finns ett enkelt graverat mönster och röda, blå och gröna glas­stenar. På ovansidan av kronan finns det åtta små förhöjningar, där varannan förhöjning tros ha varit fyra höga spetsar utformade till liljor eller kors. På insidan finns det små håligheter som kan tolkas som fästen där en nu försvunnen mössa av tyg kan ha funnits. Dessa tecken tyder på att kronan är en begravningskrona. Baksidan är också mindre bearbetad vilket skulle tyda på att den är avsedd att ses endast framifrån.

Kronan tillkom sannolikt i samband med Sankt Eriks begravning år 1160. Forskningen har påvisat bland annat två liknade kronor i Tyskland och Polen från samma tid. Sankt Erik blev sannolikt förflyttad från sin första gravplats vid Östra Aros, nuvarande Uppsala, under 1100-talets andra hälft. En möjlighet är också att kronan tillverkades vid detta tillfälle.

St_Erik_relik_krona_400

Kronan har tillsammans med Sankt Eriks ben setts som en av Eriksrelikerna. Det skulle också kunna förklara kronans slitna tillstånd, då den sannolikt uppvisats och vidrörts av pilgrimer vid de stora eriksfesterna och kyrkans högtider. Kronan är Sveriges och Nordens äldsta bevarade kungakrona.