TillbakaSe utställningen här

Föreställningen om det himmelska

”Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen från Gud, smyckad som en brud.”  Kan man föreställa sig det himmelska? Som en stad? Som en brud? Som ett ljus? I alla tider har människor försökt. Själva kyrkan står där som en föreställning om det himmelska.

Om vi alls funderar på himlen så tänker vi kanske på den som någonting långt borta. I stället skulle det kunna vara som här: vi lever våra liv på väg runt koromgången, långa tider vistas vi i ganska dunkla kapell. Men i mitten finns ljuset, finns himlen. Människor som levde för länge sedan kan verka helt främmande: det de trodde och hur de levde kan verka mest konstigt. Men de och vi är ganska lika också. De sökte trygghet, de sökte bot när de var sjuka, de sökte hjälp och förklaringar. Då sträckte de sig mot det himmelska – byggde den hisnande gotiska katedralen, firade himmelens helgon på deras särskilda dagar, döpte sina barn, begravde sina döda, vände sig mot platser och tider och människor som speglade något av det där himmelska, eviga, fördolda. Det som finns runt omkring oss. Det som finns mitt i oss. Himlen här.

Plats i kyrkan: Högkoret