Två mässhakar
En grön och en vit mässhake tillverkad i sidendamast av Bevilacqua i Venedig efter förlaga av Sofia Widén vid Ateljé Licium i Stockholm.
Den gröna mässhakens sidendamastmönster är ”Musicerande änglar” och har som motiv änglar, inuti rundlar, som spelar olika instrument. I svicklarna är åttauddiga stjärnor placerade. På ryggsidan återfinns ett kors med ett IHS-monogram i korsmitten och fem ibroderade stjärnor som representerar Kristus fem sår. På framsidan återfinns ett likarmat kors inskrivet i en kvadrat som är placerad så att tygets broderade stjärnor avslutar kompositionen.

Den vita mässhaken av sidendamasten ”Stora kors” har motiv av ett stiliserat blad omgivet av ett grenverk som bildar spetsovaler. Motivet tecknades 1928. På mässhakens ryggsida återfinns ett kors med svagt uppåtböjda korsarmar, molnband och strålsol.

Båda mässhakarna bekostades och skänktes av syföreningen i Staffans kyrka. Intresset för kyrklig textil under början av 1900-talet var mycket stort. Inte sedan medeltiden hade kyrkan nytillverkat och underhållit den textila skruden i sådan stor omfattning.
Genom det nyväckta intresset för kyrkans liturgi återkom de olika färgerna samt hur mässhaken skulle brukas. Samtidigt började behovet av förnyelse av textilskruden i många kyrkor bli påtagligt. Slutet av 1800-talet och 1900-talets början innebar också ett nyväckt intresse för textilforskning under huvudsaklig ledning av Agnes Branting. Hon studerade bland annat de medeltida mässhakarna i Uppsala domkyrka vilket kom att påverka formen på mässhakarna som nytillverkades. Detta är tydligt i mässhakarna från Staffans kyrka vilka fått sina huvudsakliga drag från mässhakens medeltida form.
Hur den har använts har varierat under 1900-talet. Ibland har den fungerat som ett högtidsplagg och använts såväl när det varit nattvard som när det inte varit det. Mässhaken bärs idag, liksom på medeltiden, endast av den präst som celebrerar mässan, alltså inviger nattvardselementen och leder mässfirandet.
